Hösten 1992, Henrik Schyffert är frustrerad. Han är trött på att uttrycka sig rättframt. Han vill hitta en ny uttrycksform som barn inte förstår, ett instrument där han kan inkorporera sina två kärlekar – satiren och parodin. Han skapar ironin, ett sätt att slänga tillbaka orden i ansiktet på dem som använt den vårdslöst.

Med situationstecknens hjälp har vi plötsligt fördubblat antalet ord och fraser i det svenska språket. Henrik Schyffert har moderniserat det svenska språket och han har gjort det på sina egna villkor. Två år senare tar Bo Johan Renck namnet ”Stakka” och ironin är på räls.