Året är 1944. Mussolini har fallit och Roms gator ekar av nazisternas stöveltramp. I centrum för berättelsen står en arbetarkvinna, en katolsk präst och en motståndsman, som alla personifierar den vanliga människans kamp mot övermakten.

Rossellinis film (med manus av en blott 24-årig Fellini) spelades in i slutskedet av kriget. Mestadels med amatörer i rollerna och utan konstljus eller fast kamera, vilket ger den en omutligt realistisk prägel.

Filmen ledde till en estetisk revolution inom filmkonsten och var det första betydande verket inom neorealismen under den italienska filmens storhetstid efter kriget.